Flyttfåglar
2010
for Oboe and Strings
dedicated to Béla Tarrodi



Durata: 16'00''
Orchestration: solo oboe, str. minimum 54321

Flyttfåglar - Concertino för Oboe och Stråkar uruppfördes i Crusellhallen, Linköping, av Béla Tarrodi och Linköpings Stråkorkester den 27 mars 2011. Verket har också bl a framförts av Radiosymfonikerna med Emmanuel Laville som solist

Verkkommentar: Flyttfåglar - Konsert för oboe och stråkar skrevs för- och är tillägnat min morbror oboisten Béla Tarrodi. Stycket är också tillägnat mina morföräldrar som kom till Sverige med sina två barn i samband med Ungernkrisen 1956. Flyttfåglar är en slags minnesteckning över deras liv; hemlandet, resan och ankomsten till det nya landet och livet där.

Stycket består av sex olika sammanhängande satser, som alla målar upp olika bilder:

1. Slätten
2. Resan
3. Snö
4. Liljekonvalj - Gyöngyvirág
5. Minnen
6. Avsked

I sats två - Resan kan man höra ljudet av avlägsna färjebåtar, gestaltade i cello och kontrabas. Sats fyra - Liljekonvalje målar upp min mormor och morfars trädgård i sitt hem i Sverige, där det vid en sten växte liljekonvaljer, gyöngyvirág, som min mormor tyckte mycket om och ofta brukade visa mig. I stycket kan man också urskilja fraser från kända ungerska och svenska melodier. Bland annat en ungersk sång, Az a szép, som min morfar tyckte mycket om. Och de svenska sångerna Ute blåser sommarvind och Om alla berg och dalar kan kanske också skymta fram någonstans... Sista delen i stycket, Avsked, består av en melodi med samma namn komponerad av min morfar, som han skrev 1998 till minne av min mormor. Ursprungligen är den skriven för klarinett, men här får den så klinga i oboen...


  • "...Tarrodis oboekonsert "Flyttfåglar" (där orkesterns nya försteoboist Emmanuel Laville smidigt axlade solorollen) är mer återhållsam utan att för den skull vara mindre stämningsrik; tvärtom rör det sig om en intensiv impressionism som kan föra tankarna till Peteris Vasks tidiga produktion." - Thomas Anderberg, DN
  • "Oboekonserten med den mjukt musikantiska solisten Emmanuel Laville (som glädjande nog knutits till radiosymfonikerna) blir en sorts minnenas kavalkad där fragment ur svenska folkvisor diskret drar förbi som minnen av flyttfåglar över en vibrerande himmel. Och radiosymfonikerna spelar både varmt och vackert under Michael Bartosch." - Gunilla Brodrej, Expressen